F/X2 (1991)

Specialeffektsgeniet är tillbaka! Rollie Tyler har lagt filmbranschen på hyllan och jobbar nu istället hemifrån i egen regi med att tillverka avancerade leksaker för barn. Han lever ett stilla liv tillsammans med sin flickvän Kim och hennes tioåriga son Chris. När Kims före detta man, polisen Mike ber Rollie om hjälp med att sätta dit en perverterad mördare, går han tveksamt med på det för att behålla hemfriden. Det går käpprätt åt helvete. Mike agerar lockbete och just som han ska överrumpla avskummet dyker en tredje person upp och skär halsen av honom. När Rollie chockad kommer hem och går igenom inspelningarna från händelsen inser han att polisen är inblandad. Ett dåligt deja vu upprepar sig och innan Rollie vet ordet av svävar han och hans familj i livsfara.

”My kid says you can create any illusion you want to.”

Som jag nämnde i min recension av F/X så har den och dess uppföljare en speciell plats i mitt filmhjärta. Videobutiken som låg i närheten av där jag spenderade den största delen av min ungdom gav mig frekvent en massa gratis filmaffischer som de inte längre hade någon nytta av. En av dem som fick spendera mest tid på min vägg var just F/X2, innan den på grund av uttråkning och idioti trasades sönder av dartpilar.

”There’s more to this whole thing than a dirty cop and ten shitty pieces of gold.”

Precis som i föregångaren inleds F/X2 med en film i filmen innan historien drar igång. F/X-filmerna målar inte upp en direkt vacker bild av rättsväsendet och även denna gång står korrumperade skithögar i centrum och de båda filmerna är ganska snarlika varandra. Det spelar inte någon större roll då F/X2 är en intensiv åktur som inte gjorde mig besviken. Stilistiskt sett så är F/X2 en uppgradering och regissören Richard Franklin, som är en känd Hitchcock-diggare, visar sig vara en perfekt man för jobbet. Vissa sekvenser är riktigt bra! Den Brian De Palma osande inledningen, MacGyver rafflet i köpcentrat och incidenten vid korvståndet är strålande exempel på när allt fungerar alldeles utmärkt. Bryan Brown repriserar sin roll som Rollie och likaså Brian Dennehy som nu pensionerats från poliskåren och sadlat om till privatdeckare och hjälper sin vän i nöd. De är båda, precis som tidigare, perfekta i sina roller och får denna gång mer utrymme tillsammans. F/X2 är till en början mycket mörkare än ettan men även denna gång är det ganska lättsam underhållning, särskilt filmens sista halva. Jag kan inte riktigt bestämma mig vilken av de båda F/X-filmerna jag gillar mest. Skulle F/X2 ha hållit samma mörka ton hela vägen igenom så skulle den vara överlägsen ettan. Strunt samma, båda två är höjdare inom actionthriller genren. Jag förstår inte riktig varför de inte nämns oftare i sammanhang där klassiska filmer från åttiotalet och det tidiga nittiotalet nämns. I mina ögon så förtjänar de lika mycket uppmärksamhet som t.ex. Lethal Weapon och Beverly Hills Cop.