Cube 2: Hypercube (2002)

Åtta främlingar i varierande åldrar vaknar upp i en ständigt roterande fyrdimensionell kub, fylld med oändligt många rum - det ena farligare än det andra. Ingen av dem kommer ihåg hur de kommit dit och ingen av dem har någon aning om varför. De inser snart att de måste börja röra på sig innan det är för sent och få svaret på miljonfrågan – varför är just de där?

” You don't happen to know why you're here, do you?”

Känns händelseförloppet bekant? Klart som korvspad – det är i stort sätt samma historia en gång till. Cube är en favorit och en film jag sett flera gånger genom åren. När Cube 2: Hypercube kom hade jag skyhöga förväntningar men det enda jag kommer ihåg av filmen var att jag hatade den. På en loppis hittade jag dock dvdn för en tia och tänkte att den kanske var värd en andra chans. Det var den inte.

”I refuse to die here!”

Det dröjde fem år innan Cube fick sin första uppföljare och då kunde man ju tycka att en hel del bra idéer borde ha hunnits kläckas, men icke. Cube 2 är nästan exakt samma film som ettan, med undantag för att de nu har uppgraderat historien med en hyperkub som innehåller allt från kassa dataeffekter till parallella verkligheter. Allt är denna gång mycket sämre. Skådisarna är urusla och den ena karaktären är mer irriterande än den andra. Åtta personligheter och de lyckas inte få med en enda som är något att hänga i granen. Vi får stifta bekantskap med en självmordsbenägen överste, en blind asiat, en hacker, en matematiker, en självgod psykoterapeut, en pantad och festglad jurist, en dement kärring och såklart en riktig elaking. Som om inte detta vore nog är resten av produktionen lika kass. Historien i sig är rörig och består mest av en massa mumbo jumbo där ljushuvudena rabblar rappakalja för att verka smarta, när de i själva verket förmodligen vet lika lite om vad filmen går ut på som manusförfattarna. Det som var bra med ettan är som bortblåst och nu försöker filmen berätta fasligt mycket kring hur och varför det som händer egentligen händer och jag måste få lov att säga att jag inte blev mycket klokare på vad de ville ha sagt när eftertexterna började rulla. Dialogen är pissdålig, likaså specialeffekterna och under filmens nittio minuter lyckas inte en enda uppfinningsrik dödssekvens uppenbara sig. Cube 2 känns som en tv-produktion, vilket i och för sig inte behöver betyda någonting negativt men i detta fall är det det. Visst är det menat att allt ska se kliniskt och tråkigt ut men Cube 2 är en ful film. Musiken låter som något vi brukar höra under våra färder i hissen och den är inte ensam med att få mig att vilja lägga mig ner i fosterställning och somna. Cube 2 är en händelselös och tramsig soppa som inte förtjänar att kalla sig för en uppföljare. Skippa tvåan och se Cube Zero istället.