Sex ungdomar åker till den mytomspunna sjön Black Lake för
att festa och fira att högstadiet är ett avslutat kapitel. Vad vännerna inte
vet (förutom Johnny som lurat dit dom) är att det gömmer sig ett monster i
sjön, ett monster som vaknar till liv när högljudda ungdomar ringer i
middagsklockan. Fast ute på sjön i en roddbåt utan åror och som dessutom håller
på att sjunka får de slåss för sina liv – både mot varandra och mot en jättelik
monsterfisk.
”I don’t think the lake is finished with you
yet.”
Jag hade sjukt höga förväntningar på Beneath efter att jag
sett den fantastiska trailern och gluttat på den snygga postern. Dumma ungdomar
som blir jagade av ett stort gummimonster i en sjö låter ju för bra för att
vara sant såhär 2013. Sen såg jag alla negativa kommentarer på imdb och började
istället förvänta mig det värsta. Beneath
hamnar någonstans mittemellan mina förväntningar och de kassa recensionerna.
”You will never leave this place.”
Beneath kunde lätt
ha varit den bästa monsterfilmen sedan Splinter
men istället havererar den halvvägs in och jag vet faktiskt inte riktigt vad
som hände. Sakta i backarna, vi börjar med det positiva. Beneath bygger upp en riktigt skön stämning under filmens första
halva och de okända skådespelarna (han som passande nog spelar Johnny ser ut
som en ung Johnny Depp) sköter sig helt okej. Nu till det absolut viktigaste, Beneath innehåller ett grymt
gummimonster som ser ut ungefär som en skitstor abborre. Dessutom slipper vi en
massa tråkiga cgi-effekter. Okej, vi fortsätter med de negativa aspekterna av
filmen vilka tyvärr är en hel del. Jag förstår inte vad som hände med
skådespelarna under filmens gång för från att vara helt okej blir de istället
irriterande c-skådisar som förmodligen sabbade sin framtid helt och hållet inom
yrket efter Beneath. Idiotiska
situationer och diskussioner får ta upp allt mer tid istället för att fokusera
på det som egentligen spelar någon roll – gummimonstret i sjön! Med undantag
för den första attackscenen finns det inte ett enda uppfinningsrikt
tillvägagångssätt och det verkar till och med som om jättefisken tycker att
ungdomarna är skittrista. Beneath
innehåller inget gore och det lilla blod vi får se är inte mycket att hurra
för, dessutom innehåller filmen ett av de mest idiotiska dödsfall jag någonsin
har sett. Regissören skulle ha nöjt sig med att göra en kortfilm av Beneath, då skulle det förmodligen ha
fungerat alldeles utmärkt. Som långfilm håller Beneath dock inte och det känns som om alla förutsättningarna bara
har slängts i sjön och att regissören försökt sig på en studie i mänskligt
beteende. Det är just precis det som Beneath
fokuserar mest på – hur människor fungerar i trängda situationer och att
vänskap i slutändan (i alla fall om en stor mördarfisk lurar i djupet) inte
betyder ett skit. Skulle det inte vara
för gummimonstret skulle jag avfärda Beneath
som ett bottennapp men jag kan inte annat än att hoppas på en uppföljare med
lite mer driv i. Det måste ju finnas fler familjemedlemmar som gömmer sig nere
i sjöns mörker…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar