En meteorit landar i en liten håla i Wisconsin. Elektronik
och fordon slutar att fungera och invånarna börjar oroa sig. NASA är steget
före och skickar dit två forskare för att undersöka saken närmare med lite
hjälp från stadens pantade sheriff. Bondläppen Kester och hans alkoholiserade
fru Ev hittar deras boskap massakrerade och runda stenliknande objekt utspridda
lite varstans. När de kommer hem för att studera fynden lite närmare med hjälp
av en hammare och lite jävlarinamma inser de till sin förskräckelse att ludna
spindlar kryper ut ur de ihåliga stenarna. Snart finns krypen och dess klibbiga
nät överallt och det är mer än döda kreatur som dyker upp i den lilla staden.
De till en början små krypen växer sig allt större och större och de verkar
härstamma från en annan värld…
”What the goddamn hell was that?!”
Stephen King skriver i sin bok Danse Macabre att ”så snart
man sett tillräckligt många skräckfilmer börjar man få smak för de riktigt
skitdåliga” och det är ett faktum som stämmer alldeles perfekt in på The
Giant Spider Invasion. Bara för att någonting är dåligt behöver det inte betyda
att det är otittbart, det kan vara förbannat underhållande och det är just så
jag känner efter att jag äntligen har fått ta del av The Giant Spider Invasion.
” You ever see the movie Jaws? It makes that
shark look like a goldfish!”
The Giant Spider
Invasion är en helskön rulle som innehåller allt en riktigt dålig film ska
innehålla. Ostig dialog, tramsiga situationer och halvtaskiga skådespelare som
får sällskap av gigantiska håriga monster från yttre rymden. Regissören Bill
Rebane som kallar sin film för The Giant
Spider Disaster berättar i filmens extramaterial om alla problem som följde
filmens produktion. Den totala budgeten var på trehundratusen dollar och tiotusen
av dem gick till specialeffekterna. Fem producenter (inklusive han själv) var
inblandade och en obarmhärtig hetta och konstant ändrande i manuset gjorde
filmen i slutändan helt ologisk och långt från den vision regissören till en
början hade haft. Visst är det hela ett spektakel utan dess like men jag måste
ändå säga att det var långt mycket bättre än jag hade förväntat mig. Till en
början använder sig filmen av spindlar av alla dess sorter i normala storlekar
men efter halva speltiden har de vuxit till sig rejält och man måste vara en
idiot för att kunna ta dessa håriga skapelser på allvar. När de inte är i
helbild fungerar de ganska bra men många gånger ser de ut som någonting som en mellanstadieelev
fixat ihop under sina många slöjdtimmar. Trots detta är de uppfinningsrika
lösningarna som filmskaparna använts sig av kanske inte de mest övertygande men
de är minst sagt kreativa. Under slutsekvensen (som såklart utspelar sig under
stadens årliga karneval) har Volkswagenbilar blivit utsmyckade för att se ut
som den stora spindeln och dess strålkastare får agera ögon. Är inte det
kreativitet så vet jag inte vad som är!
The Giant Spider
Invasion osar liknande skapelser från femtiotalet och den inledande
blippande elektroniska musiken låter som någonting från en John Carpenter-film.
Tyvärr ändrar musiken karaktär efter de första minuterna och känns mer som
biblioteksmusik men då och då lyckas de klämma in en och annan skön bit som
mycket väl redan kan finnas i någon monsterfilm från tjugo år tidigare. Är man inte
en älskare av denna typ av film så förstår man nog redan när man tittar på
filmomslaget och läser dess titel att detta kan hoppas över men för alla oss
andra är det ett måste. The Giant Spider
Invasion är en underbar film som är svår att inte bli förälskad i trots de
många bristerna. Svarta hål, meteoriter och ludna spindlar från rymden är
någonting man inte ser varje dag, i alla fall inte med billyktor till ögon!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar