En förmögen äldre herre hittas död och fastbunden i sitt hem
med kokain i blodet och en sexfilm med sig själv i huvudrollen spelandes på tvn.
När det framkommer att hans yngre flickvän Rebecca står som enda arvinge till
de många miljonerna blir hon genast misstänkt för att ligga bakom hjärtinfarkten.
Advokaten Frank, som är övertygad om att Rebecca är oskyldig blir tilldelad
fallet och det dröjer inte länge innan de båda inleder en passionerad affär.
Ett svartsjukedrama fyllt av lögner, sex och ond bråd död följer.
”Can you really screw someone to death?”
Jag har aldrig gillat porrullar. Däremot har jag alltid
varit väldigt förtjust i erotiska filmer. Efter det att Basic Instinct gjorde succé med sin ypperliga blandning av erotik
och våld så följde en rad liknande filmer i kölvattnet. En av dem var Body of Evidence (som tydligen spelades in innan, trots att den släpptes ett år senare)
där ingen mindre än popstjärnan Madonna ställde upp och slängde kläderna för
snuskigt mycket pengar. Jag minns fortfarande när jag hyrde filmen för första
gången under titeln Älska till Döds
som fjortonåring och hur jag smusslade med videokassetten så att de vuxna i
hushållet inte skulle veta vad jag tittade på. Då tyckte jag att det var
spännande att titta på en naken Madonna, idag känns filmen ganska oskyldig.
”She said she was going to fuck me like I’d
never been fucked before.”
Det dröjer inte många sekunder innan vi får se en spritt
språngandes naken Madonna och jag var nog inte ensam om att förvänta mig en ny
variant av Basic Instinct när jag såg
den första gången. Så är ju inte fallet utan de båda filmerna skiljer sig
markant från varandra, till och med när det kommer till det sexuella och det är
fel att jämföra de båda filmerna. Basic
Instinct var, för sin tid, en väldigt vågad erotisk thriller där publiken
fick se mer än vad de var vana vid och det finns nog ingen kille i min ålder
som inte pausade vhs-spelaren under en viss förhörssekvens med Sharon Stone när
filmen hade premiär i de svenska videobutikerna. Body of Evidence är mycket mer nedtonad när det kommer till sex och
under de sekvenser då Madonna ligger med sin motspelare, den alltid lika bra
Willem Dafoe, sker det oftast i det dunkla eller bakom tunna draperier. I det
stora hela så är Body of Evidence en
ganska oskyldig historia som utspelar sig i en rättegångssal under den största
delen av speltiden. Jag har aldrig tyckt att Madonna har varit särskilt
attraktiv men här är hon faktiskt ganska söt och inte alls en så dålig
skådespelerska som jag befarade. Hon är ingenting exceptionellt men bättre än
väntat. Vid hennes sida finns en hel dröse med mer eller mindre kända
birollsinnehavare som alla sköter sig så bra de kan med det de har att arbeta
med och det är kul att se så många kända ansikten i en och samma film. Body of Evidence är mer ett drama än en
thriller och även fast den inte är särskilt spännande så är den heller inte
tråkig. Den är ganska lågmäld, även när det kommer till det sexuella och det är
långt ifrån en fantastisk film men det är ett helt okej tidsfördriv med en inte
alltför häpnadsväckande final.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar