The Pack (1977)

Änklingen och marinbiologen Jerry är trött på att resa runt i världen och studera undervattensdjur. Tillsammans med sin nyfunna kärlek Millie och deras söner är han i full färd med att bygga familjens drömhus på den lilla ön Seal Island och slå sig till ro för gott. Hans hund blir en dag allvarligt biten av en annan hund och Jerry beger sig ut för att spåra och avliva byrackan innan fler blir skadade. Det dröjer inte länge innan Millie blir attackerad av en hel flock av dem och runtomkring på den lilla ön faller invånarna offer för de argsinta bestarna. Sommarturister som tröttnat på sina husdjur och lämnat kvar dem på ön när det var dags för hemfärd har fått ödesdigra konsekvenser. När en våldsam storm slår ut all kommunikation med fastlandet och nästa färja inte anländer förrän nästkommande vecka börjar den verkliga mardrömmen.  

”Sometimes they get lost. Sometimes tourists they deliberately leave them behind. They pick them up at the pound. They bring them home to play with for the summer, then they leave them.”

The Pack har funnits på min radar en längre tid men det har inte blivit av att jag sett den, av flera anledningar. En av dem var att jag av misstag såg den franska filmen med samma namn (som inte har någonting med denna amerikanska sjuttiotalsrulle att göra) istället och sedan föll The Pack i glömska igen. Men den som väntar på någonting gott… The Pack var väl värd väntan. Stephen King skriver i sin bok Danse Macabre (där han avhandlar skräck i film och litteratur) att ”man lider sig igenom en massa skräp och kanske – bara kanske – kommer rysningen som ger lön för mödan”. Detta är någonting som vi skräckfilmsälskare kan hålla med om då mycket av den film vi tittar på faktiskt är mer eller mindre smörja. Det behöver inte betyda att smörja är någonting negativt, det kan vara kreativt och kul men särskilt skrämmande eller spännande är det oftast inte. När man har spenderat mer än halva sitt liv åt att titta på skräckfilm av varierande kvalitet är det allt mer sällan man stöter på någonting riktigt bra men The Pack är ett undantag.

The Pack innehåller inte några gigantiska bestar som har vuxit sig stora på grund av någon mystisk sörja från rymden eller radioaktivt avfall utan är istället ett resultat av människans lathet och arrogans. Historien känns trovärdig och den innehåller inga övernaturliga element. Hundar som stryker omkring efter det att de blivit lämnade av sina ägare är ingen nyhet och att de behöver mat för att överleva är ett faktum. Regissören Robert Clouse, som ligger bakom en rad actionrullar där kanske Bruce Lee-filmen Enter the Dragon är hans kändaste, har lyckats skapa en tät och intensiv rysare där de forna husdjuren slår tillbaka mot människan. Det känns inte helt obefogat att anta att Stephen King sett filmen innan han skapade sin egen mardröm om den rabiessmittade sankt bernardhunden Cujo. Här har vi dock en hel flock av odjuren och Cujo (som jag recenserar HÄR) känns som en barnfilm i jämförelse. The Pack är förbannat effektiv och de snyggt utförda (och oväntat aggressiva och våldsamma) hundattackerna känns väldigt realistiska. Den oroväckande musiken är en bidragande faktor till filmens starka nerv. The Pack håller ett högt tempo som aldrig tappar fart och den ena spännande scenen efter den andra avlöser varandra. Här har regissören till och med lyckats använda sig av slow-motion på ett konstruktivt sätt, utan att det bli tröttsamt irriterande som det ofta blir. Fast jag har sett liknande historia många gånger tidigare tröttnar jag aldrig och The Pack lyckas vara originell tack vare det trovärdiga scenariot med de otäcka och nyckfulla husdjuren i vilt tillstånd. 1977 var ett bra år när det kommer till djurskräck och under årets lopp kunde vi stifta bekantskap med allt från arga bläckfiskar, hajar och späckhuggare till myror och spindlar. Tyvärr är The Pack en film som de flesta förmodligen har missat då den inte har fått någon vidare distribuering. Warner Archives släppte den (i all sin enkelhet utan extramaterial) förra året och den går alldeles utmärkt att beställa från amazon. Jag kan inte annat än att varmt rekommendera The Pack och självklart tillhör den guldkornen i djurskräckskategorin. Tillsammans med Kingdom of the Spiders (som ni kan läsa om HÄR) är The Pack det bästa jag sett inom genren på väldigt länge!