Children of the Corn III: Urban Harvest (1995)

Bröderna (som egentligen bara är styvbröder) Joshua och Eli flyttar från den lilla gudsförgätna hålan Gatlin till Chicago när de bli adopterade av det godhjärtade paret William och Amanda Porter. Den yngste brodern Eli sätter genast sina ondskefulla planer i verket när han smyger sig in bakom familjens hus och planterar majs i en nedlagd fabrik till ära för Han-Som-Går-Bakom-Raderna. Mardrömmen från Gatlin har nu fått näste i storstaden och brödernas skolkamrater följer snart i den unga falska profetens Elis fotspår.

”Let us give thanks to He Who Walks Behind the Rows, who protects our crops and keeps the infidel and unbeliever in the torments of hellfire eternal. Amen.”

Jag har haft som en fix idé att recensera åtminstone en Stephen King relaterad film i månaden här på bloggen den senaste tiden och då jag fick en förhoppningsvis tillfällig brist på intresset av att läsa författarens romaner, bestämde jag mig för att återbesöka den tredje delen i sagan om majsens barn, Children of the Corn III: Urban Harvest.

”The harvest is upon us!”

Children of the Corn III är en ganska våldsam och blodig uppföljare som får ett rejält uppsving genom att förflytta historien till storstaden istället för att fortsätta på de majsfyllda åkrarna i bondhålan Gatlin. Det är en klar förbättring efter den andra delen i historien och filmens nittio minuter springer iväg av bara farten. Filmen är kanske mest känd för att ha en ung Charlize Theron i en okrediterad debutroll innan hon tio år senare kammade hem en oscar för sin roll i Monster. När jag var yngre och såg filmerna för första gången var jag inte särskilt imponerad men de har växt på mig allt eftersom jag har blivit äldre. Detta kanske inte är ett tecken på mognad men jag känner mig skamligt underhållen varenda gång jag sätter på en film i serien. Alla filmerna i den till synes oändliga serien tenderar att ha en otroligt störig ungjävel i huvudrollen och Children of the Corn III är inget undantag. Unga Eli passar perfekt som den manipulativa religiösa tokstollen från vischan och samtidigt som han försöker finna anhängare till sin majskult försöker storebrodern att passa in i sin nya miljö och får stå för sympatin i historien. Religiösa snorungar i storstaden är ett fantastiskt scenario och det är lite synd att de inte spann vidare på det i de kommande uppföljarna då det skulle kunna ha blivit hur bra som helst. Children of the Corn III är en kul tagning på religiösa tokerier och för en gångs skull tillbeds inte en korsfäst son till Gud utan ett monster som gömmer sig bland majsen och ett monster är precis vad vi får se under filmens sista minuter. Children of the Corn III adderar friskt med galenskaper och under den korta speltiden får vi stöta på allt från mordlystna fågelskrämmer till ett gigantiskt monster som tuggar i sig (uppenbara dockvarianter av sina offer) olydiga småglin. Jag gillar skarpt vilken riktning de tagit berättelsen och trean är lite av en parantes i historien innan filmskaparna bestämde sig för att försätta historien till Gatlin igen. Att Children of the Corn III ligger så pass lågt i betyg på imdb bevisar bara att det är ett gäng nötter som valt att dela med sig av sina åsikter på nätet. Klart som korvspad så är filmen inget mästerverk men det är ett väldigt underhållande tidsfördriv som tåls att ses några gånger.