When the Lights Went Out (2012)

En familj på tre flyttar in i sitt nya radhus i Yorkshire nittonhundrasjuttiofyra. Föräldrarna som stått i bostadskö i flera år är överlyckliga men deras trettonåriga dotter Sally hatar stället. Sally har emellertid goda anledningar till att avsky sitt nya hem – det spökar där. Till en början är det småsaker som att möbler förflyttar sig, svajande lampor och kyliga vindar som viner genom huset men det urartar snart i våldsamma utbrott. Någonting är ute efter familjen Maynards dotter Sally.

”You don’t belive in that nonsense do you?”

When the Lights Went Out bygger på sanna händelser, om man väljer att tro på dem eller inte är upp till en själv. För spökjägare runtomkring i världen är fallet välkänt och anses som en av de våldsammaste hemsökelserna i brittisk historia. För er som vill läsa mer om fallet (efter ni har sett filmen såklart) gör det enklast genom att söka på The Black Monk of Pontefract. Sann historia eller inte, skit samma When the Lights Went Out är en brittisk pärla som säkert har gått många förbi. Familjen Maynard är intressanta och trovärdiga karaktärer, vanliga människor med hål i plånboken och drömmar om ett bättre liv. Till en början tar de för givet att deras dotters ovilja till sitt nya hem är orsaken bakom de konstiga händelserna men ganska snart förstår de att deras nya hus faktiskt är hemsökt. När de inser att de inte har råd att flytta därifrån, trots att de är vettskrämda, ringer de den lokala tidningen och anordnar guidade turer i huset för att dryga ut den sinande kassan. Allt känns väldigt trovärdigt och familjens desperata beteende verkar inte alls överdrivet eller ogrundat - familjen är fattig och inte ens spöken kan få dem att flytta därifrån.

When the Lights Went Out är mer ett övernaturligt drama än en skräckfilm. Filmen har ett djup som man inte är van vid i dagens spökfilmer och intressanta sidohistorier om familjens fritid och Sallys vänskap med den ensamma grannflickan Lucy är väldigt bra. Det är en händelserik historia som inte håller på sig men som samtidigt inte heller går till överstyr med pampig musik och spektakulära specialeffekter. De aggressiva spökerierna är inte blygsamma utan visar sig för varje person som sätter sin fot i huset. Specialeffekterna är sparsamma men otroligt effektiva och med undantag för det något hastiga och fula slutet är When the Lights Went Out en väldigt bra spökfilm. Filmen lyckas fånga sjuttiotalskänslan alldeles utmärkt med tidstypiska färger, möbler och kläder och hela filmen ser otroligt snygg ut. When the Lights Went Out är ett av de bättre bidragen till genren på väldigt länge och den är väl värd att kolla upp!