En rymdresa till Saturnus slutar i katastrof när alla utom
en i besättningen får sätta livet till efter det att de sett solen genom
Saturnus ringar. Astronauten Steve är den enda som ännu är i livet när
rymdfärjan Scorpio Five återvänder hem till jorden. Han vårdas under stort
hysch hysch på ett sjukhus då allt inte står rätt till med Steve. Han utsöndrar
radioaktiv strålning (men bara lite?!) och sakta men säkert förvandlas han kroppshydda
till en smältande massa. När Steve flyr från sjukhuset beger sig doktor Ted
Nelson och General Michael Perry iväg efter honom men katastrofen är ett
faktum. För alla de som kommer i kontakt med Steve går det riktigt illa för.
”He’s gonna need human cells to live on. His
instinct will tell him to kill.”
The Incredible Melting Man är en otroligt underhållande
film. Den är förmodligen mest känd för sina make-up effekter (och att regissören Jonathan Demme dyker upp i en liten roll) som är skapade av
Rick Baker, som senare hjälpte till med kultfilmer som An American Werewolf in London, Videodrome
och blockbusters som Men in Black. De
är minst sagt imponerande och The
Incredible Melting Man skulle inte vara mycket att hänga i granen om det
inte vore för Baker’s strålande jobb. Historien är lika absurd som
situationerna filmen levererar. Kassa skådespelare överreagerar å det grövsta
och dialogen är någonting i hästväg.
”Steve? I’ve got to go out and find Steve.”
Hela filmen går i stort sett ut på att Steve (namnet vi
ständigt blir påminda om under filmens gång) aka The Incredible Melting Man går omkring och dödar folk och när han
inte gör det står han och stirrar in genom fönster. Konversationerna
karaktärerna emellan är korkade och det tar flera sekunder innan de ens svarar
på tilltal och när de väl gör det känns det som om de inte har en aning om vad de
pratar om eller med vem. Doktor Ted beter sig som om han svalt en näve valium
och jag vet inte riktigt vad problemet är med honom och telefoner men varje
gång någon har lagt på luren flippar han ut. Nya karaktärer introduceras, den
ena konstigare än den andra och för ett enda syfte – att bli dödade av Steve. Situationerna
som uppstår är helt bisarra och otroligt fascinerande. Huvudet i bäcken, sjuksköterskan
som i slowmotion springer med händerna för brösten och brakar igenom en
glasdörr eller flickfotografen som tvingar tjejen att ta av sig behån är bland
det mest underhållande jag sett på väldigt länge. I stort sett varenda scen
Steve är med i är absurd och ju mer han smälter desto starkare blir han och när
man tror att man har sett allt kletar han sig vidare för nya äventyr. Musiken
går från att vara riktigt stämningsfull till att vara någonting ur en
buskisrulle och i det stora hela är The
Incredible Melting Man en väldigt speciell upplevelse. Det är en lågbudget b-film med
stort B, men så himla bra vet jag inte om den är. En sak är dock säkert och det
är att The Incredible Melting Man är jävligt
roande, en skrattfest med massor av what-the-fuck-stunder och en förbannat imponerande
smältande man i huvudrollen. Det är en perfekt film i sällskap med några öl och
ett gäng likasinnade polare. Jag är övertygad om att jag kommer att se The Incredible Melting Man flera gånger igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar