The ABCs of Death (2012)

Tjugosju regissörer från olika delar av världen har fått varsin bokstav (två får dela på en) att göra en kortfilm av med en speltid på under fem minuter. De fick fria händer att prestera vad de ville så länge resultatet förknippas med död. Det är en imponerande skara filmskapare som har samlats och många av dem har de senaste åren regisserat filmer som jag håller väldigt högt. Det är svårt att skriva om en film som innehåller tjugosex korta segment med en total längd på strax över två timmar. Den limiterade speltiden filmskaparna fått, gör att resultaten är på tok för korta för att hinna förmedla en otäckkänsla eller spänning. Däremot får regissörerna chansen att flera gånger frossa i groteska våldsdåd. The ABCs of Death är inte en perfekt film och resultaten pendlar mellan mediokert och ibland totalt meningslöst till fullkomligt strålande. Det är ett intressant projekt och de två timmarna kändes inte särskilt långa. Jag önskar emellertid att vissa av filmens historier hade varit längre medan andra kunde ha skippats helt men då skulle ju hela konceptet fallera och en längre speltid skulle vara lite väl mastig att ta sig igenom.

The ABCs of Death har ingen historia som binder sekvenserna samman som fallet är med de flesta antologier av fasansfulla berättelser utan här är det snabba ryck mellan det ena mer bisarra än det andra. Sex, våld och ond bråd död får slåss om speltiden och avföring, sperma, blod och andra kroppsvätskor gör sig ofta påminda. Filmen levererar många olika sinnesstämningar. Ibland suckar jag när det blir för tramsigt, i nästa stund överraskar filmskaparna med att skapa någonting vackert i det skrämmande. Stundtals är det riktigt roligt men i nästa stund sätter jag skrattet i halsen. Det enda som går som en röd tråd genom de korta filmerna är just kulören röd, varje segment inleds eller avslutas med färgen.

Mina favoritsegment är de som följer: Bigfoot (vuxna diktar ihop en skrämmande historia för att få en liten flicka att gå till kojs), Ingrown (en man har en fastbunden kvinna i sitt badkar – båda bär vigselringar), Libido (två män vaknar upp fjättrade vid varsin stol i ett rum och tvingas masturbera till allt mer osmakliga situationer samtidigt som maskerade åskådare följer händelserna – förloraren avrättas), Removed (kamerafilm avlägsnas från huden på en sargad människokropp och snart går allt käpprätt åt helvete), Toilet (med hjälp av leranimationer visar regissören att en ung pojke har all anledning till sin rädsla för toalettbesök), Unearthed (ett monster jagas i skogen) och XXL (övervikt får ett tragiskt slut i sann fransk extremfilmsanda). Det finns fler episoder som är värda att nämna och från bokstaven S och framåt är i stort sett varenda bidrag underhållande på sitt eget vis. Överlägset bäst av dem alla är dock Timo Tjahjanto’s L is for Libido. Allt som han har haft ett finger med i spelet har varit lysande skapelser och för er som ännu inte sett hans Darah eller Safe Haven från V/H/S/2 bör göra det snarast! The ABCs of Death är en annorlunda men högst intressant, om än något ojämn rulle som de flesta nog kan hitta någonting i som de gillar. En uppföljare är redan på gång.