fredag 16 mars 2012

Tales from the Crypt: Season 2 (1990)




Crypt Keeper är tillbaka för att berätta 18 nya historier om ond bråd död och olycklig kärlek i den andra säsongen av Tales from the Crypt. Säsongens första avsnitt avslutas på samma sätt som serien började med den elektriska stolen, ett tema som förövrigt är ett återkommande scenario i serien. I säsong två får vi vara med en dag på jobbet hos grabbarna på tidningen Tales from the Crypt i avsnittet Korman’s Kalamity. Det är tyvärr ett av de sämsta avsnitten i säsongen. Vi får dessutom träffa Crypt Keepers mamma och pappa i avsnittet Lower Berth. Det är inte ett av de bästa bidragen men det är kul att bli introducerade för dubbelansiktet Enoch och den 2000 år gamla mumien Myrna. Andra säsongen kryllar av mer eller mindre kända skådespelare. Demi Moore, Lance Henriksen, Larry Drake (dyker upp igen som betjänt till två vampyrer i avslutande avsnittet The Secret), Iggy Pop, Teri Hatcher, Arnold Schwarzenegger (som här gör regidebut med The Switch), Michael Ironside, Patricia Arquette och Jessica Harper för att bara nämna ett fåtal. Den andra säsongen, precis som den första (som jag recenserar HÄR), håller överlag hög kvalité med undantag för episoden Judy You’re Not Yourself Today som är riktigt urusel. Resten av bidragen är allt från okej till riktigt bra. Här kommer de avsnitt jag tyckte bäst om:


Reno och Sam är ärkefiender och omtalade pokerspelare. När de träffas igen efter många år spelar de om vem av dem som ska lämna delstaten för gott och aldrig återvända. Det börjar med ett tärningsspel för att sedan övergå i rysk roulette. När det blir knas med den sista kulan i revolvern bestämmer de sig för att avsluta i ett spel vid namn chop poker som går ut på att efter varje förlorad omgång, mister spelaren en kroppsdel.
Cutting Cards är regisserad av Walter Hill, en av initiativtagarna till serien. Han är även regissören bakom kultklassikern The Warriors och den utmärkta Southern Comfort. Personkemin mellan Lance Henriksen och Kevin Tighe är lysande och slutet är klockrent.

Richard är övertygad om att hans fru är otrogen med hans vän Alan, som dessutom var bestman på deras bröllop. När Alan bjuder in Richard och hans fru till sin stuga för att fira deras bröllopsdag tar svartsjukan snart överhand.
Three’s a Crowd är en bra psykologisk thriller med skön atmosfär och en mycket bra Gavan O’Herlihy i rollen som Richard.


Stacy är en fotomodell som dras med en misshandlande agent och pojkvän. När hon blir kär i fotografen Devlin så lämnar hon sin pojkvän och åker till Devlins studio för en ny romans. Devlin svär vid en amulett, som han ger till Stacy, att skydda henne i vått som torrt. Före detta pojkvännen blir rosenrasande och mördar Devlin men Devlin har ett löfte som han tänker hålla, både i detta och det nästkommande livet.
Teri ”Lois Lane” Hatcher ser bättre ut än någonsin i denna historia om evig kärlek och besatthet och passar perfekt in som den plågade fotomodellen. Miguel Ferrer från bla Robocop, Deepstar Six (recension HÄR) och världens bästa tv-serie Twin Peaks är som klippt och skuren som den elaka ex pojkvännen.

Mary Jo är en ung kvinna som gömmer sig på en farm, ägd av George och hans hustru Luisa, efter att hon bestulit en man på pengar. Hennes vistelse på farmen är inte frivillig och i utbyte mot att inte bli angiven för polisen hjälper hon till på farmen. George börjar bli mer och mer besatt av Mary Jo och när ett misslyckat övergrepp slutar med att Mary Jo får en flaska i huvudet så förändras hon. Mary Jo är övertygad om att hon har en man som älskar henne, en man som bor på åkern.
Att Four-Sided Triangle fungerar så bra som den gör är helt och hållet Patricia Arquettes förtjänst. Hon är mycket bra som den oemotståndliga Mary Jo. Tom Holland regisserar här sitt andra bidrag till serien och avsnittet lyckas överraska med ett otippat slut.

När Billy är 12 år gammal såg han sin idol Mr. Ingles för första gången och bestämde sig då för att bli buktalare när han blir stor. Samma kväll hände en olycka och Mr. Ingles uppträdde aldrig igen. 15 år senare söker Billy upp Mr. Ingles för att be honom att komma och titta på hans debut som buktalare på samma ställe som Mr. Ingles uppträdde för sista gången. Billy får snart reda på att hans gamla idol bär på en mörk hemlighet.
Richard ”Omen” Donner, ytterligare en av initiativtagarna till serien, regisserar här sitt andra avsnitt till Tales from the Crypt och det är helt klart en favorit. The Ventriloquist’s Dummy tar inspiration från Basket Case, It’s Alive, Eraserhead och säkert en massa andra filmer jag inte sett än och den kvinnohatande Morty är en lyckad skapelse. Andra säsongens tionde del lyckas vara kul och spännande på samma gång, dessutom är det ett av de blodigaste bidragen hittills.

Suzie och Paul firar sin bröllopsdag med ett maskeradparty. När festen är slut och Suzie ställer sig på deras balkong för att varva ner, ser hon en man mörda en kvinna i en lägenhet på andra sidan gården. Hon blir stum av händelsen och Paul springer för att hämta närmaste doktor. Doktorn som kommer är ingen mindre än mannen som begått det fruktansvärda dådet och han yrkar på plötslig sinnessjukdom och spärrar in henne på ett mentalsjukhus. Som om det inte vore illa nog är han även den som håller i trådarna på sjukhuset och han har inga planer på att släppa ut Suzie.
Vad som börjar som en hommage till Hitchcocks Rear Window (recension HÄR) utvecklas snabbt till någonting helt annat. Patricia Clarkson är bra i rollen som det stumma vittnet och Richard Thomas spelar över som den galna mördaren/doktorn. Mute Witness to Murder är riktigt spännande och ett av de bästa inslagen till serien.

Slembollen Horton Rivers är en tv-hallåa som, tillsammans med ett tv-team, ska utforska ett gammalt hus som det fem år tidigare begåtts fruktansvärda mord i och som nu sägs vara hemsökt. Snart får de bittert inse att det var något de aldrig borde ha gjort.
Television Terror är mitt favoritavsnitt, tillsammans med tomteavsnittet i förra säsongen. Avsnittet innehåller snygga mord, en otäck stämning och ett soundtrack komplett med spruckna pianotangenter. Tales from the Crypt var, även om det gjorts förut, tidiga med ett avsnitt som kör på temat ”found footage”, fast här i realtid. Television Terror är en imponerande och väldigt effektiv kortfilm. Skulle avsnittet ha varit en långfilm och släppts idag så skulle den garanterat ha blivit en succé.

“As one cow said to the other as they headed off to slaughter: Till next we meat!”


4 kommentarer:

  1. HAde Four-sided triangle inspelad på en gammal VHS som ung. Scenen då Patricia Arquette plockar ägg i början blen sönderspelad/tejpad/sönderspelad/tejpad ett flertal gånger.

    SvaraRadera
  2. Hehe, förstår varför! Det är ett av de första avsnitten från serien som jag har svaga minnen från med av samma anledning! Brukade spela in TFTC avsnitt efter filmer på mina VHS när de gick sent på kvällarna på TV4 om jag inte minns helt fel. Jag är förvånad över hur pass bra kvalitet avsnitten över lag håller än idag! Jag håller på att se den tredje säsongen nu och än så länge bådar det gott!

    SvaraRadera
  3. Håller med dig. Dock blev serien ganska rutten då Engelsmännen tog över serien i säsong 7.

    SvaraRadera
  4. Kan tänka mig det, det var väl förmodligen en av anledningarna till att den lades ner. Men jag njuter så länge det varar!

    SvaraRadera