Hidden in the Woods (2012)

Pappa Felipe mördar sin hustru i ett vredesutbrott och under de följande tjugo åren utsätter han sina två döttrar Ana och Anny för övergrepp. Ett av dem resulterar i en graviditet och den äldsta dottern Ana föder ett gravt deformerat monster som får namnet Manuel. När polisen får nys om övergreppen rusar de till familjens stuga men där blir de brutalt slaktade av Felipe som svingar en motorsåg mot det förskräckta rättsväsendet. I panik flyr Felipe men blir slutligen arresterad och satt i fängelse. Flickorna och ”brodern” ger sig iväg för att komma bort ifrån mardrömmen som har varit vardag under hela deras liv och gömmer sig i en stuga i skogen som föräldrarna brukade åka till när de var små. Men lyckan blir kortvarig. Prostitution och annan sexuell förnedring hjälper flickorna att få mat på bordet och deras odjur till farbror, knarkkungen Costello och hans män är dem på spåren på jakt efter gömda droger som fadern gömt någonstans i skogen…

”We’re gonna be holding eachother and then we’re going to die and rot together. And the ground will swallow us. And we’ll be in peace.”

Hidden in the Woods eller En las Afueras de la Ciudad som är filmens originaltitel, är en chilensk skapelse som jag har varit väldigt nyfiken på en längre tid. Skådespelaren Michael Biehn blev så till sig när han såg filmen att han ville göra en amerikansk nyinspelning med sig själv i en av rollerna. Nyinspelningen är i full gång och beräknas att ha premiär någon gång nästa år. Hidden in the Woods inleds med att berätta för tittaren att vad som följer är baserat på sanna händelser. Om detta är sant så är det ju fruktansvärt. Hidden in the Woods är en kolsvart film, sprängfylld med psykiskt och fysiskt våld. Det är en smutsig och skoningslös historia som inte tittar bort från våldsamheterna. Incest, tortyr och kannibalism är bara några av de ingredienser som fyller speltiden. Varenda karaktär (med undantag för de yngre familjemedlemmarna som faktiskt har en anledning till att bete sig som de gör) är vedervärdiga människor som förtjänar att dö. Männen är svin i både till agerande och jargong och det finns inte en enda sympatisk figur bland de manliga inblandade.

”The memories of dad made me do this.”

Hidden in the Woods är inte en helgjuten exploitationfilm men under speltiden lyckas regissören och manusförfattaren Patricio Valladares få in det mesta av alla de grymheter som hör våldsfilmsgenren till. Även fast filmen är ett hopkok av depraverade våldsgärningar följer ändå Hidden in the Woods en historia som faktiskt fungerar, även fast den får plats på en post-it lapp. Logiken är väl alla gånger inte den bästa men om man tittar på en film som denna så skiter man nog fullständigt i det. I allt det kolsvarta blir det rätt komiskt när två beväpnade poliser misslyckas att fånga in den motorsågssvingande pappan. Specialeffekterna är bra och detaljerade och den sorgsna och stämningsfulla musiken (som regissören återanvänder från en av hans tidigare filmer) är ett perfekt kontrast till det hemska som utspelar sig. Det är skönt att för en gångs skull slippa kaotisk och högljudd pampig musik. Jag gillar Hidden in the Woods men det är definitivt inte en film för alla smaker. Det ska bli intressant att se vad Valladares hittar på härnäst, efter det att han är färdig med att regissera den amerikanska nyinspelningen.