När Dr. Loomis skjuter Michael Myers och rusar ner från
övervåningen för att titta efter livstecken, är den känslokalla mördaren borta.
Tillsammans med Haddonfields poliskår beger sig Loomis efter Michael för att
förhindra ännu fler våldsdåd. Chockade och mörbultade Laurie förs med sirenerna
ljudande till sjukhuset men Michael Myers är hack i hälarna…
”I shot him six times!”
Halloween II tar vid direkt där ettan slutade. Uppföljaren
levererar ingen ny historia utan hela Halloween
II är en lång och skoningslös jakt på liv och död. Att avsluta Halloween så
som John Carpenter gjorde genom att lämna publiken ovetande om vad som
egentligen ska hända när en förskräck Dr. Loomis inser att hans sex pistolskott
inte hindrade mördaren från att resa sig upp och försvinna, är både
frustrerande och spännande. I tv-världen är cliffhangers ingenting ovanligt men
då får publiken vänta en vecka innan de får reda på vad som ska hända näst. Halloween II lämnade publiken väntandes
i tre år. John Carpenter står även denna gång för filmens historia (tillsammans
med Debra Hill) men steg ner från regissörsstolen och nöjde sig med att
producera. Rykten säger å andra sidan att då Carpenter tyckte att Rick
Rosenthal’s version var något tam hoppade han in och regisserade några av de mer
våldsamma inslagen. Enligt en polare som läst boken John Carpenter: The Prince of Darkness, där Gilles Boulenger gör en
djupgående intervju med regissören, förnekar dock Carpenter detta i intervjun.
Om det är min goda vän eller imdb som har rätt lämnar jag osagt och även om det
är sant eller inte är Halloween II en
otroligt lyckad uppföljare.
”You don't know what death is!”
Rick Rosenthal gör ett väldigt bra jobb med att föra
historien vidare. Många gånger känns det som om det är Carpenter själv som står
bakom kameran och de båda filmerna är en perfekt double bill, även fast Halloween II fungerar lika bra egen hand.
Precis som i de flesta uppföljare till skräckfilmer är våldet upptrappat och en
obligatorisk nakenscen slängs in för att hålla publiken lite extra vaken.
Halloween-serien har dock aldrig varit särskilt känd för att vara lika grafiska
som sina kollegor (med undantag för Halloween III: Season of the Witch) och även fast våldsdåden
Myers begår är brutala sprutar aldrig blodet hejvilt. Att förflytta historien
till ett sjukhus är ett strålande beslut (till en början var det tänkt att filmen
skulle utspela sig i ett höghus) och att det dessutom utspelar sig nattetid då
personalen är minimal, gömställena är flera och korridorerna ligger öde gör det
hela mer skrämmande. Halloween II har
ett bättre driv än ettan men jag föredrar ändå originalet före uppföljaren, den
är ganska svårslagen. Eftersom tvåan tar vid där ettan slutade är historien
väldigt lik Halloween. Loomis lullar
runt i staden letandes efter Myers under större delen av filmen medan Myers
skördar offer i jakten på sin syster (oups spoiler) och Laurie gör allt för att
hålla sig vid liv (utan småknattar att ta hänsyn till). Myers känns denna gång
ännu mer omänsklig och ostoppbar och den iskallt nollställda skräckfilmsikonen
är definitivt en av genrens allra bästa skapelser. Halloween II innehåller några riktigt snygga och effektiva
sekvenser och scenen där sjuksköterskan finner doktorn med en kanyl i ögat
(oups ännu en spoiler) är mästerligt utförd. Slutet är klockrent och precis som
ettan fångar uppföljaren känslan av total hopplöshet för alla inblandade -
Michael Myers är en mördarmaskin. Halloween
II är en av de mest lyckade uppföljarna i skräckfilmshistorien och en
perfekt film att avnjuta under allhelgonahelgen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar