Svensk Polisfilm

Gösta Ekman som Beck

Dagens svenska polisfilmer är allt från mediokra till urusla med vissa få undantag, ändå fortsätter jag att titta på dem. Den senaste omgången av Beck med Peter Haber i huvudrollen har det i dagsläget gjorts 26 stycken av. Lika många har det gjorts i serien om Wallander med Krister Henriksson i huvudrollen. Båda dessa karaktärer har gestaltats tidigare och den enda som egentligen fullt ut har lyckats är filmen Mannen På Taket från 1976 där Carl-Gustaf Lindstedt gestaltade poliskommissarie Martin Beck (Gösta Ekman fungerade också relativt bra och filmen Mannen På Balkongen är stundvis lysande). Mannen På Taket är dessutom en av de bästa svenska filmer som gjorts när det kommer till thrillerfilm, tillsammans med Arne Mattssons serie om privatdetektiven Hillman från slutet av 1950-talet till början av 1960-talet. Filmerna hade kvalitet och det är något man inte kan säga om dagens.

Krister Henriksson som Wallander

Jag kom på mig själv att i tystnad ifrågasätta varför jag tittar på denna typ av film när jag häromkvällen såg den tionde delen i filmserien om Irene Huss. Inom loppet av tio minuter insåg jag vem mördaren var och det är inte första gången detta händer. Sverige har på tok för lite skådisar, bra skådisar som vill porträttera elaka karaktärer i evighetslånga serier. När det är dags för skurkroller har svenskarna haft som (o)vana att använda äldre etablerade skådisar som inte haft någon plats på den stora skärmen på flera år. Detta resulterar i att om man som jag sett väldigt mycket film så är det inte särskilt svårt att gissa sig till filmens stora antiklimax. Man vet direkt att om Loa Falkman, Lennart R. Svensson, Per Moberg eller någon annan skådis från en gammal tv-såpa dyker upp i en film så är det med största sannolikhet de som är elakingarna.

Jakob Eklund som Johan Falk

Sist jag såg en riktigt bra svensk polisfilm var Anders Nilssons Noll Tolerans. Även Livvakterna och Den Tredje Vågen var stundtals väldigt spännande. Att producenterna sedan valde att återuppliva serien med sex filmer till var dock inte särskilt lyckat då de inte alls höll samma höga klass. Det senaste som fick bägaren att tippa över var när jag såg den svensk-danska samproduktionen, Bron. De danska skådisarna sköter sig helt felfritt medan de svenska skådisarna är fruktansvärt dåliga. Tydligast är seriens ena huvudrollsinnehavare Sofia Helin som beter sig som en blandning mellan en störig tonåring och en robot. Kanske är det dags att helt ge upp hoppet om svensk polisfilm och istället rikta mitt fokus mot Danmark och Norge som faktiskt överlag spottar ur sig riktigt bra sådana.

Så jag försöker ställa mig frågan varför jag fortsätter att titta på denna oändliga drös av kassa snutfilmer. Svaret är, jag vet inte. Jag är väl lika dum i huvudet som resten av svenska folket som tittar på dem.

Angela Kovacs som Irene Huss