The Dentist 2 (1998)

Den skvatt galna mördaren och tandläkaren Alan Feinstone rymmer från mentalsjukhuset och slår sig till ro i den lilla staden Paradise i Missouri, under det nya namnet Larry Caine. Efter ett tips från stadens bankman flyttar Larry in i kalaspinglan Jamies gästhus som han genast kärar ner sig i. Larry har utvecklat ett skadebeteende för att hindra hans farliga sida från att titta fram men det hjälper honom inte länge och under ett raseriutbrott angående en felplacerad tandkrona mördar han stadens enda tandläkare. När han efter många om och men tar jobbet som stadens nya tandläkare och dessutom är på god väg att inleda ett förhållande med söta Jamie verkar allt vara frid och fröjd, men icke. Svartsjukan bubblar över när Jamie blir uppvaktad av sin barndomskamrat Robbie och alla som kommer i närheten av Larry ligger väldigt risigt till. Historien upprepar sig, det är dags att gapa stort igen.

”I did it, I’m a dentist. I’m the best damn dentist there ever was!”

The Dentist 2 tar vid där den första filmen slutade och det är pang på rödbetan direkt när Dr. Feinstone rymmer från mentalsjukhuset för att börja om på nytt någon annanstans. Det är en bra inledning men sedan är det samma visa igen, fast mycket sämre. De få mord som filmen erbjuder är ganska tråkiga och blodfattiga och The Dentist 2 känns ännu mer som en tv-film än vad ettan gjorde. Visst finns här några scener som får det att krypa i huden som när doktorn borrar sönder en tand (precis som i ettan) för att sedan tortera patienten genom att slita sönder tandens nerv (sekvensen i Marathon Man kan slänga sig i väggen) men i det stora hela känns det oinspirerat. Det är fortfarande ljuden som instrumenten ger ifrån sig som är det mest obehagliga - sätt på en skiva med dessa ljud i hundra minuter så skulle det ha gett ungefär samma effekt. Corbin Bernsen däremot ser ut att stortrivas i rollen som den galna tandläkaren. Han var lysande i The Dentist fast i uppföljaren är han om möjligt ännu bättre. Han går från mental kollaps till helt jävla kocko och ibland får jag till och med lite Jack Nicholson i The Shining vibbar, inte minst i badrumssekvensen. Ibland är det snubblande nära att det hela skulle ha resulterat i ofrivillig komik men Bernsen klarar biffen och visar ännu en gång att han är en fantastisk skådespelare. Det spårar ur lite i filmens sista sekvens som hintar om ännu en uppföljare men bortser man från det är de nattsvarta komiska inslagen i klass med de i den första delen. Dr. Feinstone/Caine har blivit lite av en variant på The Stepfather som tar sig från stad till stad för att leta efter sin perfekta familj men som i slutändan sviker honom genom att inte uppfylla alla omöjliga krav som psykopaten ställer.

The Dentist 2 är en standarduppföljare som inte riktigt håller måttet. Jag hade förväntat mig mer av allt men det mesta är ganska tamt och historien rör sig framåt på tok för sakta. Om man bortser från tandtortyren är det inte förrän skadan är gjord som vi får se vad det var som egentligen hände och det är lite trist, det är ju just det man förväntar sig av en uppföljare i denna genre. Nerven som fanns i ettan är som bortblåst och det blir inte det minsta spännande eller intressant med undantag för den lite halvskojiga sidohistorien där ex-frun anlitar en privatdetektiv för att hitta doktorn. Det är synd då filmen hade potential att bli någonting riktigt bra om de bara skulle ha fläskat på med blodigare mord och lagt i en högre växel. Istället blir det mest upprepningar och i det stora hela är The Dentist 2 en ganska meningslös uppföljare. Nu är jag redo att vinka adjö till knäppgöken. Jag önskar honom allt gott och lycka till men jag hoppas att jag inte stöter på honom igen i ytterligare en onödig uppföljare.