Graveyard Shift (1990)

John passerar genom Gates Falls och tar jobb på stadens textilfabrik Bachman Mills som har en ledig plats då en tidigare anställd avlidit i en olycka. Han börjar jobba nattskiftet och är inte särskilt omtyckt bland bondtölparna. När facket lagt näsan i blöt och insett att Bachman Mill är en fara för de anställda får föreståndaren Warwick en vecka på sig att städa upp fabrikens källare, annars stängs den ner. Han sätter ihop en grupp olyckligt lottade individer med John i spetsen för att utföra smutsgörat. Det kryllar av råttor i källaren men gruppen inser snart att det är deras minsta problem. Någonting fasansfullt väntar på dem nere i källaren, någonting som är väldigt hungrig.

”There’s something down here!”

Stephen Kings novell Graveyard Shift (som finns med under namnet Nattarbete i novellsamlingen Dödsbädden) är 20 sidor kort och tog mig mindre än en halvtimme att läsa klart. Jag gillade den skarpt och lyfte inte blicken från boken förrän sista stavelsen. Det är ett av Stephen Kings tidigaste alster som publicerades för första gången 1970. Filmen har jag bara vaga minnen från men jag minns att jag gillade den.

Graveyard Shift är en effektiv monsterfilm som använder sig av Kings historia och utökar den med ett tillfredställande resultat. Den sunkiga textilfabriken fungerar alldeles utmärkt och dess omgivande kyrkogård ser ut som någonting hämtat ur en Hammerfilm. Allt ser verkligen skitsunkigt ut, allt från omgivningarna till karaktärerna som alla ser ut som de aldrig varit utanför den lilla hålan. Den enda karaktären som verkar och ser hyfsat förnuftig ut ballar ut och går lös på en bil med en yxa. Stephen Macht är fantastisk som den överonda chefen Warwick och spelar ut hela sitt register. Brad Dourif är som vanligt bra och passar perfekt in med sitt bisarra utseende i rollen som råttförgöraren med flera lösa skruvar, synd bara att han inte får mer speltid. Andrew Divoffs medverkan hade jag helt glömt bort men han är alltid lika kul att stöta på. Konstigt nog är Graveyard Shift regissören Ralph S. Singletons enda film som regissör. Han har lyckats skapa en riktigt underhållande rulle som jag redan nu känner att jag kommer att se fler gånger under min livstid. Filmens monster är en förträfflig skapelse som lyckas åstadkomma riktigt köttiga dödsscener. Graveyard Shift har en allvarlig ton rakt igenom (så allvarligt som det kan bli med en skitstor fladdermus i en källare) och vi slipper en massa onödigt trams. Det är en rakt berättad historia utan sidoberättelser eller fördjupade personporträtt. Det ska städas upp i en källare på en textilfabrik, chefen är ett svin, någonting lever och frodas i källaren, folk dör och vem ska överleva. Mycket mer än så behövs inte för att det ska resultera i en bra skräckfilm om det görs på rätt sätt och det gör Graveyard Shift. Har du inte sett filmen tidigare och gillar en bra monsterfilm är det hög tid att du bekantar dig med Graveyard Shift. Det är en bortglömd Stephen King filmatisering som bör komma på tal oftare än vad den gör.