Väninnorna Amy och Stacy semestrar med deras pojkvänner Jeff och Eric i Mexiko. Dagen innan det är dags för hemfärd stöter de på den tyska turisten Mathias, vars bror Heinrich försvunnit iväg med sin nyfunna flamma som dessutom är arkeolog. Hon bedriver utgrävningar vid ett Mayatempel och Mathias som ändå ska bege sig dit för att hämta hem sin bror frågar om sällskapet vill följa med. Lika självklart som att isen smälter i deras Margaritadrinkar blir de sugna på lite äventyr innan det vankas hemgång. De får skjuts av en mexikanare och beger sig mot platsen. När de anländer dyker skrikande lokalbefolkning upp och innan de förstår allvaret i situationen skjuts deras guide till döds. De blir uppjagade på ruinens topp och fler och fler anländer och omringar det förfallna templet. Skärrade inser de att de kanske aldrig kommer därifrån med livet i behåll och växtligheten runt omkring dom börjar bete sig allt mer märkligt.
”Four americans on a vacation don’t just dissapear!”
Jag såg The Ruins när den kom ut för några år sedan och jag kommer i ärlighetens namn inte riktigt ihåg vad jag tyckte om den då. Det senaste åren har fragment från filmen börjat dyka upp i huvudet på mig och sedan dess har jag varit lite småsugen på att se den igen. Efter ett besök på media markt kom jag hem med filmen 29 kronor fattigare och dessutom var min sambo sugen på att se en skräckfilm av det lite snällare slaget. Vad passade då inte bättre än mitt nyförvärv The Ruins?
The Ruins inleds (som så många andra filmer) med att en tjej sitter i mörkret och skriker efter hjälp då någonting drar henne ännu djupare in i dunklet. Vad som skett får vi reda på de kommande 90 minuterna. Det som börjar som en typisk skräckfilm där unga amerikanare festar loss i ett främmande land och följer godtroget med en okänd yngling kunde ha blivit en film i stil med Hostel men istället lyckas den leverera en ganska så underhållande variant på "naturen slår tillbaka". Mina tankar gick ofta till den australiensiska filmen Long Weekend (som jag recenserar HÄR) som också ger en annorlunda bild av när moder natur fått nog. The Ruins är inte alls lika bra men historien lyckas ända med att vara någorlunda originell. Filmen bygger på en bok av Scott B. Smith som tidigare bara skrivit ett alster, A Simple Plan som Sam Raimi lyckades göra en imponerande filmatisering av. För en gångs skull slipper vi osympatiska ungdomar som beter sig som svin och man tycker faktiskt synd om kvartetten. Deras enda misstag var att de befann sig på fel plats vid fel tillfälle. De 90 minuterna rinner snabbt iväg och vi blir till och med bortskämda med några snaskiga filmsekvenser och de obligatoriska nakna brösten. Och när min sambo enkelt konstaterar, utan att nedvärdera "Ja, det är ju köttätande murgrönor", ser jag det som ett bra betyg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar