Sometimes They Come Back (1991)

Motvilligt återvänder Jim Norman till sin hemstad tillsammans med sin fru Sally och deras son Scott. Då lärarjobben inte växer på träd hemma i Chicago blir de tvungna att flytta till staden som Jim förknippar med sin olyckliga barndom. Jim var nio år gammal när hans storebror Wayne blev mördad och förövarna omkom i en tågolycka. Det är nu tjugosju år sedan han satte sin fot i staden och om nätterna hemsöks han av mardrömmar från sitt förflutna. Plötsligt dyker den svarta raggarbilen som demolerades i tågolyckan upp igen och elever på skolan mister livet, för att följande dag ersättas med hans brors döda mördare. Jim blir tvungen att en gång för alla göra upp med sina demoner för att rädda sig och sin familj från en säker undergång.

”After you’re gone he’s gonna take your seat in the class.”

Sometimes They Come Back är en av de bästa berättelserna i Stephen Kings novellsamling Night Shift. Regissören Tom McLoughlin (som ligger bakom Friday The 13th Part VI: Jason Lives) gör ett fint jobb med att överföra historien till film. Det är en tv-produktion men det märks knappt då det är en mycket bra sådan som inte låter sig påverkas av bolagens restriktioner på vad de får visa under bästa sändningstid. Historieberättandet och de fina skådespelarinsatserna drar också sina strån till stacken för att få oss att inte sakna våldsamma specialeffekter eller explicita sexscener, och de lyckas alldeles utmärkt. Favoriten Brooke Adams från filmpärlor som Shock Waves (läs mer om filmen HÄR), Invasion of the Body Snatchers och The Dead Zone (den recenserar jag HÄR) har tyvärr en ganska anonym roll som Jims fru och gör här inte mycket väsen av sig. William Sanderson är alltid lika kul att stöta på i filmer och här har han en liten roll som Mueller, killen som kom undan. Sometimes They Come Back skulle dock inte vara någonting utan Tim Matheson. Han är riktigt bra i huvudrollen som Jim och lyckas exemplariskt att förkroppsliga smärtan hos karaktären som mist sin bror och är livrädd att förlora sin familj. Jag kan inte minnas att jag sett honom i någon film tidigare (när jag kollar på imdb inser jag att det är många) men jag gillar honom skarpt och dessutom liknar han Timothy Hutton.

Jag har en softspot för filmer där huvudpersonen berättar (i ord) grunden till historien för oss. Det har jag även för tillbakablickar, om de är utförda på ett bra sätt och det är de här. Sometimes They Come Back är en av mina favoritfilmatiseringar av Stephen Kings verk och även fast den tappar en hel del mot slutet och blir lite väl sentimental är det en mycket bra historia. De bleka rockabillykillarna från helvetet, vars raggarbil sprutar eld är en kul tillökning i Kings värld. Jag gillar filmtiteln skarpt och startar jag någonsin ett rockband (igen) är det självklart det givna bandnamnet. Mina damer och herrar, låt mig presentera årets hetaste musikakt (trumvirvel) ”The Sometimes They Come Back” (jubel). Ni hör ju själva, det låter hur bra som helst!